fredag 2 december 2016

Kattvind nr 2

Så var det dags att ta tag i kattvinden nr två. Denna kattvind hade tidigare ägare redan öppnat upp och satt upp diverse material. Vi ska tilläggsisolera och jag ville se vad som var bakom. När vi tog bort första lagret såg vi att det såg lite murket ut. Så det var bara att ta ner allt och tur var väl det för sågspånen låg rätt mot taket utan luftspalt. Det kan väl diskuteras om det behövs när det är spånplattor under som ger viss luftrörelse. Sen ville jag se att det inte var något som var sönderötet totalt. Vi lade ju om taget för 3 år sedan så jag visste att det skulle vara något gammalt i såfall. Som tur var, var det det inte alls farligt. Men det känns bra att ha kollat igenom allt. Det var ett himla slit att ta bort sågspånen, byggdamm har vi tidigare fått tampas med men detta var nog i värsta laget. Nu är det klart och i morgon ska vi åka och köpa byggmaterial för att börja återuppbyggnaden.  

/Lars




tisdag 29 november 2016

Mitt lilla garage.

Jag har ett litet kryp in, dit jag brukar gå och mest strosa omkring och titta, fundera och drömma om hur det ska se ut. I verkstaden/garaget som jag byggde med lite hjälp av avflyttade grannen Janne har jag under några månader utan stress sakta byggt hyllor för att kunna ha alla grejer som nu ligger utspridda. Efter att ha jobbat som Intensivvårdssjuksköterska i ca 5 år så har jag utvecklat ett sinne för att vilja ha ordning och reda runt mig. Under de åren vi har bott här har saker legat lite här och där, eftersom verkstadsrummet vi hade förut, blev vi tvungna att riva eftersom konstruktionen höll på att ge sig. Så det ska bli väldigt trevligt att få lite ordning. Just nu pågår en process och gå över vad vi ska spara och vad som ska få gå till second hand. 

/Lars





lördag 12 november 2016

Lördagsnöje.

I Torsdags fick jag ett väldigt sug efter att köra lite motorsåg. Så jag ägnade ca en timme till att såga upp veden så att vi kunde klyva upp den. Så i dag hade vi som lördagsnöje att klyva ved och stapla den i det ostabila vedskyddet jag byggde för något år sedan så att veden kan torka ytterligare lite till. Det tog ca 2 h och vi märkte båda att det var ett tag sedan vi hade stått och högt ved.  
Jag fick se till att hitta oss en huggkubbe till nu när vi var två som skulle hugga. Som tur var låg det en färdig kubb vid eken som föll för några år sedan, jag hade nog sågat isär eken och råkat glömma en bit där, så det passade ju perfekt.
Båda var väldigt möra i kroppen när vi var färdiga men det var väldigt härligt att få vara ute i -2 med sol. Vi har en vedklyv också men för så här små mängder så skadar det inte med lite kroppsarbete.

/Lars




fredag 4 november 2016

Välkomna tillbaka

Dagen innan snön kom var det en kall solig dag. Jag passade då på att sätta upp fågelmathållarna och vilken tur jag gjorde det för i går kväll och i dag har det vräkt ner snö nästan 10 cm. Jag fyllde en med hampafrön  och en med solrosfröblandning. Nästan direkt kom det fåglar och började mumsa på maten. I dag när snön låg på marken så räknade jag till 12 fåglar sammanlagt som delade på maten. När jag fotade var det några fåglar som inte flög iväg så fort jag visade mig. De var väl lite mindre rädda än de andra, men man kan ju tänka att de känner igen en från  tidigare år. Även om det inte är så är det en trevlig tanke att ha.

/Lars





söndag 16 oktober 2016

Nolby gård.

Det finns ett fik/bageri som ligger oss lite extra varmt om hjärtat och det är Nolbygårds kaffe. Detta kaffe ligger strax utanför Alingsås åt det nordliga hållet, så på väg till eller från storstaden brukar vi ibland stanna till och köpa fantastiskt gott bröd eller en och annan kaka bakat helt ekologiskt. Men häromdagen så stannade vi förbi och tog en fika på plats. Huset kaffet ligger i är ett väldigt gammalt hus och väl omhändertaget i fin byggnadsvårdsanda. Så för oss var det bara att sjunka ner i de bekväma stolarna och njuta en stund av smörgåsar, te och läskeblask som allt ekologiskt. 

/Lars


måndag 3 oktober 2016

Att byta bana.

Jag har jobbat med människor i 17 år, de sista 10 åren som sjuksköterska och de sista fem av dem som specialist inom intensivvård. En dag kände jag att jag behövde byta arbetsplats. Sagt och gjort så sa jag upp mig och bytte till primärvården. Men efter några månader kände så förstod jag att jag hade vårdat färdigt. Jag har gett hela mig i många år men nu var jag färdig. Så med dåligt självförtroende utanför vårdyrket visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Men så dök det upp en utbildning till Vatten och miljötekniker som jag på en tvärvändning hoppade på. Jag ångrar mig inte en sekund. Jag har hittat rätt. Som vatten och miljötekniker jobbar man inom reningsverk/vattenverk eller med projekt som vidrör dessa områden. Helt fantastiskt att få kunna byta bana när det behövdes så väl. 

/Lars 

Bilderna under är från ett studiebesök på ett av reningsverken i vår närhet. 



söndag 2 oktober 2016

Hösten är här igen.

Helt plötsligt så är det höst och tiden har snurrat iväg från oss i rasande fart. Långt bort på andra sidan åkern, över trätopparna såg vi fåglarna flyttar mot varmare breddgrader.  Bloggen har haft en slumrande episod det sista året, i kontrast med vårat liv. Men med dessa vardagslyxupplevelser att få naturen på nära håll kommer suget att blogga och bevara ögonblicken i dagboksformat. Vi har alltid haft  bloggen som ett dagboksformat och kommer att fortsätta på det sättet. Men för de som ibland tittar in här så hoppas jag att det ger någon form av glädje även om uppdateringarna inte är dagliga. 

/Lars 


torsdag 2 juni 2016

Vaxsmältare

Så var Johanna i Töreboda och handlade saker till vårt kommande birum. Det handlades ramar, lådor, glasburkar, lock och en hel del tillbehör.  Det är lite bråda dagar. Vi är lite efter med Birummet med tanke på att säsongen redan har startat.  Jag fick då äran att plocka upp våran helt nya vaxsmällare som vi inhandlade på Töreboda Beredskapsfabrik.  Vi ska ha den till att smälta ur gammal vax från ramarna. Vi försöker ha verktyg så att vi kan göra hela processen hemma hos oss är tanken, även om det kommer ta ett tag innan vi skaffat allt.  Jag testkörde denna och kan säga att vi är väldigt nöjda. 

/Lars



söndag 29 maj 2016

Honungspatrullen

Så blev det helt plötsligt allvar som biodlare. Arne som hade biodlingen innan oss, hade fått ett samtal om svärmande bin. Som biodlare hör det till att hjälpa till när det finns svärmade bin. Vi packade bilen med nödvändigheter  och begav oss. Vi misstänkte att det var ett av våra samhällen som hade gett sig iväg då det inte var långt ifrån där vi har tre samhällen med bin.  Väl på plats såg vi svärmen sitta på väggen på en gammal lada. Vi hade fått rådet att ställa en kupa bredvid svärmen, borsta ner svärmen och hälla ner den i kupan och sätta ett spärrgaller på toppen (bin kan gå igenom men inte drottningen). Hade vi tur att få med drottningen när vi borstade ner svärmen skulle resten av bina dra sig till kupan och gå in i den.  Sagt och gjort, jag erbjöd mig att gå upp på stegen men biodlarn själv ville göra det. Johanna borstade ner dem och jag hällde ner dem i kupan. Detta upprepades ett par gånger. Efter det stod vi kvar en stund och tittade vad bina i kupan gjorde och det visade sig att de flesta verkade stanna kvar så det fanns god chans att vi hade fått med drottningen. 
Vi åkte hem med planen att komma tillbaka på kvällen när det börjar svalan ute. Detta eftersom bina då drar sig in i kupan. Vi återvände vid niotiden och var spända på resultat.  Vi blev väldigt glada för i kupan satt massa bin och på väggen var det tomt. Vi hade fått med drottningen. Vi tog då bort gallret och satte på en lock och skydd över det, sedan spännband runt hela bikupan. Med försiktighet bar vi sedan lådan till bilen och körde tillbaka till äppelodlingen där de tidigare stått. 
Slutet gott allting gott. 


/Lars 





söndag 1 maj 2016

Birummet igen.

Inte för att vi gör någon skillnad på oss när vi snickrar, förutom att jag använder mer muskler när det behövs, så kan jag inte sluta att förundras över hur duktig hon är. Inte för att hon är kvinna och snickrar, utan för att hon helt enkelt är väldigt duktig på att snickra. När vi köpte huset kunde ingen av oss snickra och vi har följt varandras kunskapsutveckling genom åren och tillsammans lärt oss att snickare. Men Johanna är noggrann och jobbar som en myra under lång tid utan att klaga. Det är fantastiskt. I dag satte Johanna sista panelbiten vilket var väldigt skönt. Nu ska vi städa sen funderar vi på vilken linolja det kommer bli på väggarna. För tillfället lutar det åt en fin ljus linoljegrå.
Jag har även börjat göra ramen för vår verkstadsbänk. Den blir rejäl, med tanken är att den ska vara där lång tid framåt. 

/Lars  




lördag 23 april 2016

Birummet.

Det skulle kunna  ha verkat som om vi sovit oss genom våren eftersom vår uppdateringsfrekvens här har varit lika med noll. Men faktum är att vi har varit väldigt produktiva.
  I år är det året då vi tar över biodlingen ordentligt och för att göra det har vi som tidigare inlägg, visast att vi bygger en bibod. Fast vi har faktiskt ändrat det till att vi bygger ett birum. 
 Det som har hänt sedan senaste inlägget är att det har sprutats isolering i väggarna och efter det har vi satt liggandes råspont. Vi har några rader kvar att sätta av råsponten. Efter det blir det lite målning, listor och lägga golv. Sen är det bara för biodlingsakerna att flytta in. 

/Lars








onsdag 10 februari 2016

Kring dammen


Smulan och min promenad fortsatte mot grannens damm där det var så otroligt vackert denna dag. Traktorn stod som ett smycke och åt vilket håll man än såg var det som en tavla. I brist på att spana på fiskar i dammen eller sorkar på åkern att jaga så insåg Smulan att "yllet" på kaveldunet ser ut som en mus(?) och gav sig på jakt. Flera hopp med mer eller mindre lyckade resultat. Sen hoppade hon upp på min ena axel och så fortsatte vi promenaden kring dammen.


/Johanna




















måndag 8 februari 2016

Nytt år

Snart börjar ett nytt år med biodlingen. Det är med skräckblandad förtjusning då jag är rädd att göra fel. "Biboden" kommer troligen stå klar någon gång under året och vi kommer att tappa upp vår egna honung. Förra året var ett samarbete mellan mig och Arne, iår skall jag stå mer på egna ben. Fast inget är skrivet i sten, jag har ju Arne som en mentor och det beror också hur mycket han vill vara delaktig, jag håller det öppet. Något som irriterar mig är pressen jag lägger på mig att jag borde kunna allt vid det här laget, vilket är totalt omöjligt. Tänk om alla bin dör, tänk om jag inte har någon honung att sälja osv. I själva verket så spelar det ju ingen roll, då får jag ju bara ta nya tag nästa år. Tröttsamt när man tvivlar.

/Johanna










söndag 7 februari 2016

Frost

Frosten som lägger sig som ett tunt lager fint socker och den blå himlen, så vackert! 

/Johanna