Nytt år

Snart börjar ett nytt år med biodlingen. Det är med skräckblandad förtjusning då jag är rädd att göra fel. "Biboden" kommer troligen stå klar någon gång under året och vi kommer att tappa upp vår egna honung. Förra året var ett samarbete mellan mig och Arne, iår skall jag stå mer på egna ben. Fast inget är skrivet i sten, jag har ju Arne som en mentor och det beror också hur mycket han vill vara delaktig, jag håller det öppet. Något som irriterar mig är pressen jag lägger på mig att jag borde kunna allt vid det här laget, vilket är totalt omöjligt. Tänk om alla bin dör, tänk om jag inte har någon honung att sälja osv. I själva verket så spelar det ju ingen roll, då får jag ju bara ta nya tag nästa år. Tröttsamt när man tvivlar.

/Johanna

Frost

Frosten som lägger sig som ett tunt lager fint socker och den blå himlen, så vackert! 

/Johanna

En Smula på promenad

Idag har en del av den vackra snön smält bort och då passar jag på att visa lite vinterbilder. I veckan en dag då himlen var blå och kylan nöp i skinnet så tog jag och Smulan en promenad. Jag älskar sådana här stilla dagar, jag njuter långt in i själen. Det blev många bilder tagna och jag delar upp dom i olika inlägg. Samtidigt som jag skriver detta inlägg tittar jag på TV-programmet Sommarpratarna, det är bra samtal och jag blir inspirerad att lyssna på deras sommarprat, nästa prat att lyssna på blir professorn i miljövetenskap Johan Rockström. Jag kan bli innerligt ledsen av att höra vad vi gör med jorden och få en klump i magen, men vi behöver veta vad vi har gjort för att få reda på hur vi ska förändra. Han har ändå en känsla av hoppfullhet när han pratar som jag blir inspirerad av.

/Johanna

Värmen och färgerna

Vårt köksgolv är isolerat med sågspån, vilket är bra. Men det var längesedan det gjordes och tiden (och mössen) har gjort att det antagligen är en rejäl luftspalt mellan golvbrädorna och spånet så det är kallt i vårt kök. Det är egentligen inget problem för oss utan man sätter på sig raggsockor men när det kröp ner mot -10 så tog jag fram de trasmattor jag kunde hitta och täckte golvet. Fina färger och mjukt att sätta fötterna på. Heltäckningsmatta i köket, kanske kunde vara nått? 

/Johanna

   

Gubben på taket

Här kommer bilder från den 13 December, tänk vad det skiljer sig, nu ligger snön på mark, tak och träd. Denna dag med sin klarblå himmel så var Lars uppe på taket på snickeriet och lagade de skador som blivit i stormen någon vecka tidigare. Jag klättrade upp och ner på stegen med tegelpannor. Planen och önskan är väl att lägga om taket helt men det får bli när det blir. Tack för våra årstider som gör att vi får uppleva dessa skiftningar. Viktigt att vi tar hand om vår jord vi vi får behålla våra årstider.

/Johanna

Gardin

Jag köper ibland gamla fina lakan på loppis, de flesta med en vacker spetskant och brodyr, nu fick ett av lakanen, utan spetskant och brodyr, i kraftig bomull bli köksgardin. Jag sydde på en spetskant, även den loppisfynd såklart:). En enkelt sydd gardin som blev fin. Även om den är enkelt sydd så kände jag mig den dagen som Lotta på Bråkmakargatan. Att jag kan nästan allting faktiskt. Jag hade satt upp lite pärlspont på väggen i trappen på förmiddagen och lagat god lunch och burit in ved och kluvit lite tändved och sedan sytt litegrann. Dessa saker fick mig att känna mig oövervinnerlig, go känsla!

/Johanna

Julen

När jag kom hem en dag i December så hade julen flyttat in hos oss. Lars älskar julpynt och hade ägnat dagen till att ta in en liten gran, ställa fram julkrubban under granen(?) och ta fram ljusstakar, tomtar och grisar. Idag åker vår jul ner i lådorna igen, tack för denna gång julen!

/Johanna

I lampans sken...

...hänger en aborre. Jag köpte på loppis en täljd abborre i trä. När jag kom hem så frågade jag Lars vart han tyckte den skulle vara och då hängde han upp den i en lampkrok. Några dagar senare tog jag ner den och ställde den i ett fönster, efter ytterligare några dagar så låg jag på kökssoffan och kastade blicken mot gardinen jag sytt dagen innan och ser då i lampans sken abborren hänga i taket igen. Så nu hänger den där, då och då tittar jag upp på den och så har vi en tyst kommunikation och ett accepterande att den har ett vakande öga över oss.

/Johanna

Biboden

Det är spännande att se hur det växer fram. Äntligen har vi kunnat börja känna känslan och storleken av biboden. Trots att ramen har varit där ett tag så är det nu man får den visuella känslan av vart olika saker ska stå. Förvaring av honung, honungsslungan, ramar osv. Vi var på kurs i Vara om biodling och lyssnade på yrkesbiodlare. Principen blir det samma här. Att det blir ett flöde av hanteringen av honungen.  Från vaxanteckningen till honung på burk. Detta kommer vi förklara vidare sen.  Men just nu njuter vi av att se det växa fram. 

/Lars 

Färgprakt

Alltså alla dessa färger som hösten bjuder på blir man ju bara helt lycklig av! Vilken helt underbar höst vi har haft fram tills nu, bara att hoppas att den fortsätter. På den gamla nyponrosen vi har så trotsar en blomma hösten och lyser alldeles rosa, och på en annan rosenbuske så blommar två gräddvita rosor och en flera knoppar är på gång. 

/Johanna

Biboden

Biboden tar sig mer och mer uttryck för varje dag som går. Min goda vän Johan är här och snickrar med rasande fart.  Spångolvet är lagt förutom en liten del där det ska sprutas in ekologisk isolering.  Även väggarna ska det sprutas in isolering i.

/Lars

Återblick

Jag har en fantastik granne. Eller rättare sagt jag har massa av fantastiska grannar, något som känns specifikt för oss som bor på landet. Men en av dem är Janne och har hjälpt mig att att bygga mitt garage där jag ska ha min Volvo amazon. Han har hjälpt mig med alla förberedelse såsom, iden att bygga, hur jag skulle såg ur hålet,  hjälp till förberedelser samt att hjälpt mig att gjuta plattan osv. 

Vad hade jag gjort utan han? Jag hade antagligen fortfarande slitit mina gråa hår vid något moment och inte varit färdig så långt som vi ändå har kommit. 

/Lars

Garageporten

Så var det dags att tillverka dörrar till garaget, kronan på verket och för det hjälpte vår fantastiska granne Janne oss med snickerikunskaperna om hur man bygger en slagport/dörr. Portarna byggdes med vanliga brädor och gångjärnen köpte vi på XL bygg. Vi tycker att dörrarna passar väldigt bra och istället för en garageport av plast eller liknande känns detta väldigt bra. Naturligt och framförallt väldigt billigt. Dessa dörrarna ska jag sedan isolera med något ekologiskt material. 

/Lars

Vi är tillbaka.

Efter att ha provat att blogga med Wordpress ett tag med det enda resultatet av att vi tappade lusten att blogga bestämde vi oss för att komma tillbaka hit till den lilla trygga vrå som blogspot ändå är. Vi slutade blogga här i Mars och tänker de kommande veckorna ge lite återblickar på vad vi egentligen gjort under tiden. Det är en hel del. Även om vi var lite sega med att blogga mot slutet när vi var här berodde det nog på att vi hade väldigt mycket att göra. Men nu har lusten kommit tillbaka för oss båda och det är ju trots allt en form av dagboksliknande känsla som gjorde att vi började blogga och bestämt oss för att fortsätta.

Lars & Johanna 

Skifte

Nu skiftar vi blogportal, det innebär inte mer än att vår adress ändras till bortomstaden.se 

Sista tiden har det varit ont om inlägg och det finns ingen speciell anledning till det. Nu startar vi dock om på nytt och utseendet på den "nya" bloggen kommer under den närmsta tiden skifta lite, tills vi hittat ett utseende som vi trivs med. Hoppas ni läsare är kvar och tittar in lite då och då trots vår frånvaro. Den "nya" bloggen kommer fortsätta handla om vår vardag, små som lite större saker och händelser. 

Välkomna att följa med oss hit: bortomstaden.se

/Johanna och Lars

www.bortomstaden.se

Hallen

Arbetet med hallen fortskrider i lagom takt. Nu är snart väggarna målade för fjärde gången, som jag hoppas det blir den sista. Det har trängt igenom olja tidigare så hoppas att det inte gör det denna gång. Taket är färdigmålat och golvet är lagt så nu återstår lister/socklar, småpyssel och och annat finlir. Tror det kommer bli grymt bra faktiskt!

/Johanna

Att anlägga en väg.

Efter rivningen av verkstadsdelen blev det mycket trasiga tegelstenar över samt lite cementblock. Jag har inte vetat vad jag skulle göra med dessa. En tanke var att skicka dem till återvinningen men det skulle vara väldigt krångligt eftersom de har begränsad öppentider och jag har en stor volym. Men så en dag var turen med mig och det visade sig att en av grannarna ville ha fyllnadsmassa till en skogsväg som han gör. Så nu kör jag små vänder med min fyrhjuling och plockar av tegelstenen och lägger ut den. Egentligen så sa grannen att det räcker om jag lägger den i en hög  i början av vägen så kör han ut resten med traktor, men hur roligt är det ? Nu är jag ju anläggningsarbetare precis som morfar var en gång i tiden. Det är också lite roligare att åka fram och tillbaka i leran med fyrhjulingen och faktiskt bygga sig en väg framåt även om det inte är det effektivaste eller tidsbesparande så är det ivartfall det mest roliga.

/Lars