söndag 29 maj 2016

Honungspatrullen

Så blev det helt plötsligt allvar som biodlare. Arne som hade biodlingen innan oss, hade fått ett samtal om svärmande bin. Som biodlare hör det till att hjälpa till när det finns svärmade bin. Vi packade bilen med nödvändigheter  och begav oss. Vi misstänkte att det var ett av våra samhällen som hade gett sig iväg då det inte var långt ifrån där vi har tre samhällen med bin.  Väl på plats såg vi svärmen sitta på väggen på en gammal lada. Vi hade fått rådet att ställa en kupa bredvid svärmen, borsta ner svärmen och hälla ner den i kupan och sätta ett spärrgaller på toppen (bin kan gå igenom men inte drottningen). Hade vi tur att få med drottningen när vi borstade ner svärmen skulle resten av bina dra sig till kupan och gå in i den.  Sagt och gjort, jag erbjöd mig att gå upp på stegen men biodlarn själv ville göra det. Johanna borstade ner dem och jag hällde ner dem i kupan. Detta upprepades ett par gånger. Efter det stod vi kvar en stund och tittade vad bina i kupan gjorde och det visade sig att de flesta verkade stanna kvar så det fanns god chans att vi hade fått med drottningen. 
Vi åkte hem med planen att komma tillbaka på kvällen när det börjar svalan ute. Detta eftersom bina då drar sig in i kupan. Vi återvände vid niotiden och var spända på resultat.  Vi blev väldigt glada för i kupan satt massa bin och på väggen var det tomt. Vi hade fått med drottningen. Vi tog då bort gallret och satte på en lock och skydd över det, sedan spännband runt hela bikupan. Med försiktighet bar vi sedan lådan till bilen och körde tillbaka till äppelodlingen där de tidigare stått. 
Slutet gott allting gott. 


/Lars 





söndag 1 maj 2016

Birummet igen.

Inte för att vi gör någon skillnad på oss när vi snickrar, förutom att jag använder mer muskler när det behövs, så kan jag inte sluta att förundras över hur duktig hon är. Inte för att hon är kvinna och snickrar, utan för att hon helt enkelt är väldigt duktig på att snickra. När vi köpte huset kunde ingen av oss snickra och vi har följt varandras kunskapsutveckling genom åren och tillsammans lärt oss att snickare. Men Johanna är noggrann och jobbar som en myra under lång tid utan att klaga. Det är fantastiskt. I dag satte Johanna sista panelbiten vilket var väldigt skönt. Nu ska vi städa sen funderar vi på vilken linolja det kommer bli på väggarna. För tillfället lutar det åt en fin ljus linoljegrå.
Jag har även börjat göra ramen för vår verkstadsbänk. Den blir rejäl, med tanken är att den ska vara där lång tid framåt. 

/Lars